Sidor och länkar

02 September 2016

En ny ekonomisk spelplan i skuggan av Peak Oil

Efter att ha följt med situationen några år vill jag påstå att det är onödigt att vänta sig några större samhälleliga insikter av den grupp som kallas ekonomer eller ekonomister. Ändå tycks det vara så att det är dessa personer som är de viktigaste och mest upphöjda oraklen då beslutsfattare – men även vanligt folk – bollar med eventuella framtidsscenarier.

I grund och botten anser jag att ekonomi inte borde beaktas som en vetenskaplig disciplin, utan som pseudovetenskap. Ekonomiska modeller och teorier består av så teoretiserade versioner av verkligheten, att de i praktiken har föga relevans där sakernas verkligen utspelar sig.  När ekonomiska teorier innehåller begrepp som produktion, kostnader, konsumtion, marknad och konkurrens måste vi betrakta begreppen enbart som delar i avancerade akademiska övningar. De handlar sist och slutligen ganska lite om ”det verkliga livet”, och utmynnar i bästa fall i att teorimakarna erhåller det dubiösa ”Nobelpriset” i ekonomi.

14 June 2016

Det amerikanska presidentvalet

USA:s presidentval ser ut att bli en cirkus av oanade mått, sedan Donald Trump åtminstone matematiskt säkrat sin plats som det republikanska partiets presidentkandidat. I skrivande stund har nyhetsbyrån AP utropat (lite i förtid, tyckte många) Hillary Clinton till demokraternas kandidat. Allt ser alltså klappat och klart ut inför själva valkampanjen och valet inkommande november.
I det här skedet är det ändå skäl att lyfta fram några diskussionsämnen för er som vill delta i debatten:


11 January 2016

Prediktioner för 2016

Det här är det första inlägget i en årligen återkommande serie


Vilka blir de ord som kommer att sätta agendan för år 2016? 
  • Fortsatt ekonomisk malaise
  • Invandring? 
  • Ett hårdnande samhällsklimat? 
  • Ett nytt kallt krig mellan stormakterna, och Natomedlemskap för Finland?
  • Terrorism och övervakning?
  • Klimat?
Jag märker att jag individuellt behandlat mycket av det här i mina inlägg de senaste åren, men det verkar som om 2016 och några därpå följande år kommer att bli ett slags nexus för dessa, inte alltigenom positiva företeelser.

01 January 2016

Tidsandan

I samband med mitt blogginlägg om mem i nyhetsbevakningen, och hur deras spridning underlättas av nätet, började jag även samla tankarna kring begreppet ”tidsandan”.

Tidsandan definierar jag som den allmänna känsla vi lever i – dag för dag, varje dag. Den förändras sällan drastiskt över en natt – annat än vid omvälvande händelser. Terrorattackerna i USA 2001 var säkert en sådan händelse, men tidsandan ändrades inte egentligen genast i samband med attacken, utan först efter de påföljande politiska och militära åtgärderna, det så kallade kriget mot terrorn. Ett större exempel är de första atombomberna 1945 – tidsandan i hela världen förändrades i snabb takt efter det.

Var och en människa har förstås även en högst personlig tidsanda, färgad av personliga upplevelser och erfarenheter. Till exempel ett besked om en allvarlig sjukdom, eller förändringar i personliga relationer påverkar denna personliga ”känsla i tiden” mycket påtagligt. Men det är alltså inte den sortens känsla jag befattar mig med nu, utan den allmänna tidsandan, påverkad av händelser utanför vår personliga horisont. Under mitt hittills relativt korta liv har den intressant nog förändrats redan flera gånger.

18 December 2015

Hur mår det vetenskapliga klimatet?

Det är ju inte första gången jag känner mig tvungen att ta till orda i den här saken, men debatten om klimatförändringar, både i "stora världen" och hemma i våra små kretsar,  tenderar alltid att hamna på samma slutstation - själva vetenskapen, och de vetenskapliga argumenten hamnar i skymundan, och politiken tar över, nästan med religiös febrighet.  Senast säkert på grund av förhandlingarna i Paris.

Jag, som inte ens officiellt är vetenskapsman (jag är mycket beläst, men jag saknar akademisk slutexamen) känner mig tyvärr allt oftare tvungen att undervisa högt utbildade debattörer i hur den vetenskapliga processen fungerar.

20 July 2015

Vad som gick fel med Kulturfondens nya logo

Svenska kulturfonden lanserade häromsistens en ”ny logo”. Den har möjligtvis en utvecklingspotential, men som sådan är den inte speciellt lyckad, och passar inte speciellt bra för en organisation som Kulturfonden. Om vi skall vara riktigt ärliga vet jag inte riktigt var den kunde passa. Det känns tråkigt att ”dissa” någon som säkert arbetat uppriktigt och flitigt, och jag vill därför poängtera att det här inte är en ”personlig attack” på de personer som varit involverade i arbetet med den nya logon – snarare är det fråga om att belysa hur det kan gå fel då själva processen med största sannolikhet startat från fel utgångspunkter

Det största misstaget Kulturfonden gjorde var att ge uppdraget till studerande. Först känns idén fräsch och ny, men vid närmare eftertanke borde fonden ha insett att uppdraget borde ha getts till professionella i branschen. Jag tänker enbart på mig själv: idag vet jag, efter många års arbetserfarenhet, att jag är betydligt bättre i mitt jobb, än på den tiden jag studerade. Faktiskt. Det är inget fel på studerande eller på unga, och det är viktigt att man stöder och uppmuntrar dem (vilket är den positivaste aspekten av  detta specifika fall). Det är ändå mycket, mycket sällan man i studerandekretsar stöter på en långt utvecklad, färdig begåvning som kan leverera ett godtagbart resultat av den kaliber som Kulturfondens nya grafiska linje borde utgöra. Tyvärr. I det sammanhanget vill jag påpeka att det naturligtvis även finns etablerade grafiker som levererar ganska horribla saker.

18 June 2015

Reflektioner kring ambivalens och osäkerhet

Gästbloggare är åter min mor Singa Sandelin Benkö, som i denna text postumt tar ställning till vårt samhällsklimat idag. Hon kommenterar förhållandet mellan strukturer, skolan, företag och fack, individen samt förhållandet mellan könen. Läs först, och titta först på slutet efter när texten är skriven. Bara att konstatera att inte så mycket skett sedan texten skrevs.



Singa Sandelin

Lust och kreativitet eller emotionell sittstrejk?
Eller några reflektioner kring ambivalens och osäkerhet


Solen skiner också på sommaren i det land jag kort skall beskriva. Men människorna där går med moln över ansiktet. När barn och unga skriver uppsatser om vad de väntar sig av framtiden beskriver de skräckvisioner av undergång och katastrof. Unga par framskjuter eller rent av avvisar tanken på egna barn. Modlösa, maktlösa adopterar de kanske ändå ett barn från något fjärran land, “för att ändå göra något”. Många ungdomar är inte mera nyfikna på livet efter skolan. De har inte lust, inte kraft att göra något. Ett behov som inte kan tillfredsställas snabbt, just nu, är otänkbart. Många driver omkring i en kronisk nedstämdhet, en total organismisk protest, som yttrar sig i en “emotionell sittstrejk”. De vuxna har gett upp, eller arbetar krampaktigt. I radion talar på måndag den missmodiga psykologen, på tisdag den beklämda socialvårdaren, på onsdag den modlösa själavårdaren, på torsdag den tungsinta politikern och på fredag den uppgivna miljövårdaren, alla om förstörelse, nedgång, undergång och elände.

På fredag och lördag är det bara den allvarligt engagerade artisten som sjunger om olust, depression och varats intighet. Också tidningsartiklar, dikter, konstverk och barnens teckningar och t.o.m. forskarnas forskningsrapporter handlar om förintelse och vånda, om det störda, osunda och avvikande.
Beteckningen depression har avlägsnats från psykiatrisk terminologi. Då både vårdare och patient, förälder och barn, politiker och väljare lider av samma sakers tillstånd, betraktas det rådande sinnelaget som normalt.

Förmågan att älska fritt och kraftfullt har de flesta glömt, eller aldrig lärt sig. I en del böcker kan man läsa sig till vissa kunskaper. Men intimitet och beroende anses oerhört påfrestande för den jämlikhet man äntligen nästan genomfört, så många föredrar att vara impotenta eller frigida.

Befolkningsexperten som ännu yrkar på högre nativitet, glädje i familjen och fasta relationer mellan människorna, utsätts för bittra attacker. Forskaren som framhärdar med att undersöka uttrycksformerna för det sunda, det mänskligt fria och kreativa som utvecklas till sin fulla kraft, erhåller inga anslag och tystas ned. En obestämbar rädsla råder; osäkerhet och rastlöst missnöje svävar överallt. Några individer som ännu älskar kraftfullt, visar spontan handlingskraft, målmedvetenhet och en sund självuppskattning, ses med misstänksamhet och oro…

Det handlar naturligtvis inte om Finland.


28 May 2015

Omskärelsedebatten fick åter fart

Jag har åter deltagit i en insändardebatt i Hbl om fenomenet religiös omskärelse. Jag inser att lösryckta insändare med flera dagars mellanrum blir svåra att följa med, så jag samlar här mina egna postuleringar för den som är intresserad. Jag redogör även för debattens gång – den har intressanta drag, som tycks återkomma.


08 May 2015

Nya finska regeringen – ett experiment utan SFP

Regeringssonderingarna efter riksdagsvalet 2015 ser nu ut att leda till en regering med Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet, och det hela har redan lett till de förväntade domedagsprofetiorna på finlandssvenskt håll. Jag skall snart berätta varför jag tror att det inte nödvändigtvis behöver gå så förskräckligt mycket sämre för finlandssvenskarna än om SFP varit med i regeringen – men först lite allmänna kommentarer:

01 April 2015

Germanwings 9525 – underlig utredning, underlig rapportering

Uppdatering 3.4.2015: Nya uppgifter från tyska åklagare. Kort uppdatering 1.4.2015 kl 20.00: Några klarifieringar gällande den franska olycksutredningen vs. brottsutredningen, samt borttagande av vissa citationstecken och fränare uttryck som orsakade missförstånd.

Jag tänker inte spekulera i vad som orsakade kraschen, och i det här skedet är det väl dessutom onödigt. Så massiv är den färdigtuggade narrativ vi fått oss serverade om den olyckliga, depressiva och självmordsbenägna andrepiloten, att några alternativa teorier överhuvudtaget knappast kan få en syl i vädret.

I skrivande stund (början av april, 2015) är fakta detta: Vi vet inte med säkerhet någonting om vad som pågått på flyget, och åtminstone jag har inte fått mig presenterat några som helst trovärdiga bevis för just något alls. Saken förbättras inte av att en stor del av rapporteringen sköts av journalister med ringa kunskaper om flygplan eller lufttrafik – de ställer sällan de frågor som borde ställas då någon levererar ny och sensationell information.